Färöarna - ett dramatiskt örike i norra Atlanten
Sommaren 2024 tillbringade vi lite mer än en vecka på Färöarna. Under den tiden hinner man med det mesta, till och med utan att stressa runt. Vår upplevelse av Färöarna var (i motsats till Island) att öarna var mindre än vi föreställt oss och därför relativt lätta att hinna utforska på kort tid.
Resan var en familjesemesterresa - två vuxna och ett barn (12 år). Men för egen del även en fotoresa. Här följer en kort berättelse om utflyktsmål med egna bilder men även en del tips och personliga omdömen för den som funderar på att själv ta sig till dessa otroliga öar. Det finns en del saker att hålla koll på innan man ger sig iväg för att få en så givande vistelse som möjligt - grundläggande förberedelser som skulle kunna innebära en stor skillnad i upplevelse.
I fotografierna och efterbehandlingen har jag försökt återge ett ljus och en stämning som jag tycker präglar Färöarna. Det är ofta molnigt, lite dunkelt och med något vemodigt i alla avstånd och höjder.
Utrustning:
Canon R6 MII
RF 24-105 F4 L IS USM
RF 100-400 F5,6-8 IS USM
EF 16-35 F2,8 L II USM + adapter
Leica D-LUX 7
Vägen mot Saksun
Den magnifika dalen med Färöarnas kanske mest enastående plats för en liten kyrka
Risin och Kellingin viewpoint
Torshavn över Streymoy. Sedan körning till Risin og Kellingin viewpoint (se karta ovan) - en fantastisk vägsträcka och en utsiktsplats som är väl värd en tids färd upp på berget. Utsikten över Eysturoys och Streymoys nordligaste kuster samt “klippjättarna” Risin och Kellingin är magnifik.
Mykines
På ön Mykines får man inte gå fritt nära fåglarnas häckningsplatser, man går i en mindre grupp som leds av en guide mot fyren. Men därefter kan man röra sig fritt i den andra riktningen över bergkammen. Längs den vägen fanns det minst lika många lunnefåglar överallt. Från topparna är det en otrolig utsikt i alla riktningar och man går längs hisnande stup. Mykines är ett av några måsten om man reser till Färöarna och har en del tid på sig.
Värt att nämna vad gäller Mykines är att det inte längre är tillåtet att vandra ut till fyrtornet. Om man vill ha en egen bild av det slag som jag tog (se nedan) så behöver man ha ett telezoom-objektiv. Ett telezoom rekommenderas för övrigt även för andra ändamål, de flesta av mina lunnefåglar är tagna med samma objektiv (RF 100-400 F5,6-8).
Múlafossur
Efter besöket ute på Mykines tog vi vägen förbi Múlafossur. Dalen och byn var en av de mest isolerade under lång tid, innan tunneln genom berget byggdes. Dessförinnan hade man vandrat fram och tillbaka över de branta bergen.
Hänförande omgivning med ett sagolikt vattenfall som jag ville ha på bild, så klart. Den här platsen var den jämförelsevis mest välbesökta av andra turister, åtminstone när vi var där. Men det betyder fortfarande att vi delade stunden med ett relativt sparsamt antal människor, några tiotal ungefär.
Jag föredrar ofta en något snabbare slutartid på rörligt vatten än många andra, som hellre konsekvent vill ha den där dimmiga slöjan i vattnet. Jag tycker att det blir mer levande och naturligt så. I den här bilden har jag använt slutartiden 1/100.
Klakkur och Kunoy
Under nästan hela vår vistelse på Färöarna hade vi en en osannolik tur med vädret. På öarna är det regelmässigt väldigt molnigt runt bergen och inte sällan regnigt och blåsigt. Vid relativt sällsynta tillfällen kan det vara vindstilla, klar himmel eller åtminstone luckor i molntäcket men man behöver vara förberedd på snabba svängningar under en och samma dag, vilket så klart utmanar en fotograf. Vädertätade objektiv rekommenderas!
Den här dagen blev vår vädermässigt mest utmanande. Vi skulle gå upp på Klakkur - en utsiktsplats ovan Klaksvík, Färöarnas näst största samhälle - och möttes av hård blåst och kompakt molnighet på toppen. Om man gillar väder och lite spänning så är ju sådant fortfarande kul men man såg inte särskilt mycket av utsikten mot Kunoy och Kalsoy, tyvärr.
Vi åkte ner till Klaksvík igen, sedan vidare över till Kunoy som ligger precis invid och som man kan köra över till. Direkt efter vägen över åker man in i en av Färöarnas alla trånga och mörka tunnlar innan man kommer ut på andra sidan den långsmala ön och kan besöka det lilla samhället som också heter Kunoy.
Samhället Kunoy var en mycket charmig liten plats, med fina hästar, en vacker kyrka och några hus. Vi såg knappt en annan människa under tiden på ön, mycket fridfullt och lugnt. Och vackert!
Gjógv och Tjørnuvik
Vi hade bestämt oss för att se Gjógv och Tjørnuvik under samma dag, vilket ändå bara tog en halv dag ungefär. Det inkluderar ändå en stigning upp på en hög höjd, vid Gjógv och en lång lekstund med en vallhund på Tjørnuviks svarta strand. Båda platserna är fantastiska och väl värda ett besök.
Suðuroy
Färjan till Suðuroy går från Torshavn. Resan med färjan - som är en ganska stor båt med dubbla bildäck, bra restaurang och som sällan är fullbokad - tog 2 h enkel resa. Under färden kan man stå på däck och njuta av öriket från havet. Avstånden är inte så stora som man kan tro och man har hela tiden andra öar tätt inpå båten. Höjdpunkten var den fina Litla Dimun (Lilla dimön) som man passerar på nära håll. Ön kallas så eftersom den ofta har en molntäppa högst upp, som en hatt. Ön (utan täppa denna dag) syns också i en av bilderna här.
Suðuroy var en av de absoluta höjdpunkterna och om man har tillräckligt med tid så ska man prioritera ett besök med bil. Det är inga avstånd att tala om och precis som på resten av Färöarna så är vägarna bra.
Vi började med att direkt köra söderut, till Akraberg fyr. Fotostopp i Sumba och sedan lunch på Matstovan Garðslon i Vágur, på vägen norrut. Sedan vidare till Sandvík och liten vandring upp till Ásmundarstakkur. Vidunderlig utsikt och en DJUP skreva i berget.
Kalsoy
Till Kalsoy går det inga vägar eller tunnlar utan man måste ta en färja från Klaksvík.
Som tur var hade vi blivit tipsade om att boka biljetter till färjan eftersom platserna är begränsade (13 bilar får plats) och merparten är reserverade för de boende på ön.
Väl på Kalsoy körde vi raka vägen upp till den nordligaste punkten och Kallur Lighthouse. Här fanns de mest spektakulära vyerna man kan tänka sig. Inga bilder kan göra omgivningarna rättvisa men kanske kan man få en liten känsla för storheten och bråddjupen i alla fall.
