Färöarna - en reseberättelse från ett dramatiskt örike i norra Atlanten
Sommaren 2024 tillbringade vi lite mer än en vecka på Färöarna. Under den tiden hinner man med det mesta, till och med utan att stressa runt. Vår upplevelse av Färöarna var (i motsats till Island) att öarna var mindre än vi föreställt oss och därför relativt lätta att hinna utforska på kort tid.
Resan var en familjesemesterresa - två vuxna och ett barn (12 år). Men för egen del även en fotoresa. Här följer en kort berättelse om utflyktsmål med egna bilder men även en del tips och personliga omdömen för den som funderar på att själv ta sig till dessa otroliga öar. Det finns en del saker att hålla koll på innan man ger sig iväg för att få en så givande vistelse som möjligt - grundläggande förberedelser som skulle kunna innebära en stor skillnad i upplevelse.
Berättelsen är personlig och alla omdömen likaså. Den rabblar inte heller fakta av det slag som man lätt hittar på andra ställen på nätet. Men vi bidrar lite med en bra introduktion, fina bilder och några av de mest väsentliga tipsen som vi kan komma på.
Boende och utgångspunkt
Vi hade hyrt vårt boende i Leirvík, ett litet samhälle (ca 1000 invånare) på den östra sidan av Eysteroy. Boendet bokade vi via Airbnb, en jättefin och modern liten lägenhet i två våningar som låg i småbåtshamnen. Leirvík innehåller inga särskilda sevärdheter eller happenings men vi resonerade att en bra boplats är den som finns ungefär i mitten av landet, med möjlighet att ta sig till alla hörn under en dagsutflykt. Det skulle visa sig att vi hade tänkt rätt - vi kunde lätt nå alla ytterkanter under en dag och ändå hinna med fler utflykter under samma dag.
Saksun
Vi hade en hyrbil under hela vistelsen och det är ju en förutsättning på Färöarna, tänker jag själv. Den första utflyktsdagen åkte vi mot Saksun, ett välbesökt och idylliskt litet samhälle (11 invånare 2023) belägen i den nordvästra delen av Streymoy. Saksun är fullständigt bedårande, beläget i en dal med vattenfall längs bergssidorna och med en liten vacker kyrka som ståtar på en kulle framför den sjöliknande viken som letar sig in från havet strax utanför (se bild nedan).
Just Saksun är dock även välkänt av en mindre rolig anledning. Här bor Johán, en omtalad (och omskriven) fårbonde med ett temperament och humör från helvetet. Själv trampade jag naturligtvis i klaveret av misstag och fick en utskällning som aldrig förr eftersom jag hade missat en liten skylt och vandrat fram några meter på hans privata mark. På en grusväg, ska tilläggas. Plötsligt hörde jag en bildörr slå igen bakom mig. Sittandes på huk med min kamera vänder jag mig om och ser denne bonde stega fram mot mig, redan skrikandes och fäktandes med armarna. Det fanns inte en svordom han inte vrålade och det fanns ingenting jag inte blev kallad men det hela gick ut på att han var trött på fucking turister, trött på fucking fotografer och jag gjorde bäst i att genast lämna hela fucking byn, annars skulle han fucking det här och fucking det där…
Jag lämnade naturligtvis inte byn pga detta men sökte därefter ändå noggrant av omgivningarna för att säkerställa att jag inte gick på någon privat mark, med Joháns sista ord ekandes i huvudet (han körde efter mig en gång till för en andra utskällning); “If I see you set one fucking foot anywhere outside this asphalt again…”
Vägen mot Saksun
Den magnifika dalen med Färöarnas kanske mest enastående placering för en förtjusande liten kyrka
En bild tagen på fel plats visade det sig, vilket den rasande fårbonden Johán gjorde klart för mig.
Risin och Kellingin viewpoint
Därefter körde vi till Torshavn över Streymoy för att lämna ett resesällskap och för att äta brunch på Panama café Torshavn (rekommenderas). Sedan körning till Risin og Kellingin viewpoint (se karta ovan) - en fantastisk vägsträcka och en utsiktsplats som är väl värd en tids färd upp på berget. Utsikten över Eysturoys och Streymoys nordligaste kuster samt “klippjättarna” Risin och Kellingin är magnifik. Jättarna spelar förresten viktiga roller i en legend om ett försök att stjäla Färöarna till Island, man kan läsa mer här.
Mykines
Nästa dag körde vi till Sørvágur på ön Vagar. Därifrån speedboat (Bluegate.fo) till den mindre ön Mykines, känd för sina fåglars häckningsplatser och fantastisk utsikt. Resan över med båten var en upplevelse i sig, en möjlighet att se långa kuststräckor från havet och - naturligtvis - njuta av den snabba båten som närmast flög över det kalla, djupa vattnet. Man sitter bekvämt i båtarna, med vattentäta, heltäckande kläder som lånas ut av företaget och resan går snabbt, ca 30 min.
På ön får man inte gå fritt nära häckningsplatserna, man går i en mindre grupp som leds av en guide mot fyren. Men därefter kan man röra sig fritt i den andra riktningen över bergkammen. Längs den vägen fanns det minst lika många lunnefåglar överallt. Från topparna är det en otrolig utsikt i alla riktningar och man går längs hisnande stup. Mykines är ett av några måsten om man reser till Färöarna och har en del tid på sig.
Värt att nämna vad gäller Mykines är att det inte längre är tillåtet att vandra ut till fyrtornet. Om man vill ha en egen bild av det slag som jag tog (se nedan) så behöver man ha ett telezoom-objektiv. Ett telezoom rekommenderas för övrigt även för andra ändamål, de flesta av mina lunnefåglar är tagna med samma objektiv.
Múlafossur
Efter besöket ute på Mykines tog vi vägen förbi Múlafossur. Dalen och byn var en av de mest isolerade längst tid, innan tunneln genom berget byggdes. Dessförinnan hade man vandrat fram och tillbaka över de branta bergen.
Hänförande omgivning med ett sagolikt vattenfall som jag ville ha på bild, så klart. Den här platsen var den jämförelsevis mest välbesökta av andra turister, åtminstone när vi var där. Men det betyder fortfarande att vi delade stunden med ett relativt sparsamt antal människor, några tiotal ungefär.
Klakkur och Kunoy
Under nästan hela vår vistelse på Färöarna hade vi en en osannolik tur med vädret. På öarna är det regelmässigt väldigt molnigt runt bergen och inte sällan regnigt och blåsigt. Vid relativt sällsynta tillfällen kan det vara vindstilla, klar himmel eller åtminstone luckor i molntäcket men man behöver vara förberedd på snabba svängningar under en och samma dag.
Den här dagen blev vår vädermässigt mest utmanande. Vi skulle gå upp på Klakkur - en utsiktsplats ovan Klaksvík, Färöarnas näst största samhälle - och möttes av hård blåst och kompakt molnighet på toppen. Om man gillar väder och lite spänning så är ju sådant fortfarande kul men man såg inte särskilt mycket av utsikten mot Kunoy och Kalsoy, tyvärr.
Nåväl. Men vi åkte ner till Klaksvík igen efter den klättringen och köpte fish and chips i en matvagn. Sedan vidare över till Kunoy, som ligger precis invid Klaksvík och som man kan köra över till. Direkt efter vägen över åker man in i en av Färöarnas alla trånga och mörka tunnlar innan man kommer ut på andra sidan den långsmala ön och kan besöka det lilla samhället som också heter Kunoy.
Samhället Kunoy var en mycket charmig liten plats, med fina hästar, en vacker kyrka och några hus. Vi såg knappt en annan människa under tiden på ön, mycket fridfullt och lugnt. Och vackert!
Gjógv och Tjørnuvik
Ny dag och vi hade bestämt oss för att se Gjógv och Tjørnuvik under samma dag, vilket ändå bara tog en halv dag ungefär. Det inkluderar ändå en stigning upp på en hög höjd, vid Gjógv och en lång lekstund med en vallhund på Tjørnuviks svarta strand. Båda platserna är fantastiska och väl värda ett besök.
Suðuroy
Upp tidigt denna dag för att hinna ner till Torshavn och färjan till Suðuroy, den av öarna som ligger längst söderut. Resan med färjan - som är en ganska stor båt med dubbla bildäck, bra restaurang och som sällan är fullbokad - tog 2 h enkel resa. Under färden kan man stå på däck och njuta av öriket sett från havet. Avstånden är inte så stora som man kan tro och man har hela tiden andra öar tätt inpå båten. Höjdpunkten var den fina Litla Dimun (Lilla dimön) som man passerar på nära håll. Ön kallas så eftersom den ofta har en molntäppa högst upp, som en hatt. Ön (utan täppa denna dag) syns också på en av bilderna nedan, från Suðuroys norra del.
Suðuroy var en av de absoluta höjdpunkterna och om man har tillräckligt med tid så ska man prioritera ett besök med bil. Det är inga avstånd att tala om och precis som på resten av Färöarna så är vägarna bra.
Vi började med att direkt köra söderut, till Akraberg fyr. Fotostopp i Sumba och sedan lunch på Matstovan Garðslon i Vágur, på vägen norrut. Sedan vidare till Sandvík och liten vandring upp till Ásmundarstakkur. Vidunderlig utsikt och en DJUP skreva i berget.
Vilodag och Kalsoy
Efter flera dagars utflykter och klättringar så tyckte vi att vi kunde ha en vilodag och sovmorgon. Vi tog en liten tur till Snældan under dagen, Färöarnas enda fungerande spinneri och fabrik, som också hade tröjförsäljning. Vi köpte 5 fina ulltröjor.
Sedan hittade vi en "fisk-kiosk" mitt i ingenstans (Oyrarbakki) och åt "Fisk & kips-take away" till lunch på en brygga i en fjord.
Nästföljande och vår sista hela dag skulle vi ägna åt ett av de allra mest efterlängtade utflyktsmålen - Kalsoy. Till Kalsoy går det inga vägar eller tunnlar utan man måste ta en färja från Klaksvík.
Som tur var hade vi blivit tipsade om att boka biljetter till färjan eftersom platserna är begränsade (13 bilar får plats) och merparten är reserverade för de boende på ön.
Väl på Kalsoy körde vi raka vägen upp till den nordligaste punkten och Kallur Lighthouse. Här fanns de mest spektakulära vyerna man kan tänka sig. Inga bilder kan göra omgivningarna rättvisa men kanske kan man få en liten känsla för storheten och bråddjupen i alla fall.
Kostnader & priser
Allting på Färöarna är väldigt dyrt, med svenska mått mätt. Väldigt dyrt. Vi hittade förvisso enstaka saker som kändes rimligt, som ulltröjorna från Snældan och bensinen som nog inte var dyrare än det hade varit i Sverige. Men mat, utflykter, boende - allt sådant är väldigt pricey. Därtill, att köra i vissa tunnlar är otroligt dyrt. Fyra av tunnlarna är avgiftsbelagda och det är inga småsummor vi talar om utan hundratals kronor för varje passage. Förståeligt, förvisso, det måste ha kostat förmögenheter att bygga dem, men som turist sätter man lätt den insikten i halsen.
Samtidigt vill man inte åka till Färöarna och snåla på allt, undvika att byta öar eller bara äta gröt. Se till att åka när du har kunnat spara ihop till en rejäl handkassa.
Mat
Det finns oftast en livsmedelsbutik eller några stycken i de större samhällena. Nu är inga samhällen stora på Färöarna men låt säga de samhällen som har ca 1000 invånare eller fler. Dessa butiker innehåller en hel del men långt ifrån lika mycket som man är van vid från en större ort i Sverige.
På vissa öar, som Kalsoy eller Kunoy, finns inga butiker alls. På Kalsoy finns det ett väldigt fint litet café i byn Mikladalur, men det är i princip det enda man hittar där.
Det är inte heller helt vanligt med restauranger i andra samhällen än Torshavn. I just Torshavn finns det däremot en del väldigt fina restauranger - två av dem var Michelinkrogar så sent som 2023 - Ræst och Roks. Vi besökte faktiskt Ræst under en kväll i Torshavn, framför allt som den äldsta dottern i familjen arbetade där.
Sammanfattning och måsten
Sammanfattningsvis behöver jag först och främst så klart säga att ett besök på Färöarna är ett måste för den som älskar dramatiska landskap och storslagna vyer och/eller för den som gillar Island om man har varit där. Man måste förvisso även vara okej med oberäkneligt och omväxlande väder. Antingen har man otrolig tur - som vi hade under dagen på Kalsoy t ex, med klarblå himmel och sol, vilket är ovanligt - eller så har man otur och regnrusk och hård vind varje dag, vilket gör vissa besök på framför allt toppar ganska meningslösa. Utökar man antalet dagar så ökar naturligtvis möjligheten att få fina dagar.
Att ha en längre vistelse på Färöarna möjliggör flera dagsutflykter till de bortre hörnen av öriket, vilket jag tycker är nödvändigt om man ska få en hel bild av landet. Samtidigt behöver man knappast mycket mer än ca 1 vecka för att se det mesta. Öarna är mindre än man tror och oavsett vart man ska så innebär det sällan mer än en dryg timmes bilkörning. Såvida man inte ska till öar som saknar vägövergång, så klart.
Bilvägarna på öarna är oftast i mycket bra skick. Tunnlarna kan upplevas som trånga och mörka och vissa är enfiliga. Men mötespunkter i tunnlarna finns var 200 meter ungefär, det är lätt att mötas i dem genom att den ene kör åt sidan vid en sådan punkt.
Att välja ut vissa öar eller utflyktsmål framför andra känns väldigt konstigt. Dessutom kan man ju ha personliga preferenser som skiljer sig lite åt. Men om jag utgår från syftet med vår resa - dramatiska bergsmiljöer, stup, overkliga naturmiljöer, foto, o dyl så framhåller jag ändå främst två platser - Suðuroy och Kalsoy. Båda öarna nås med färja men det är det definitivt värt. Suðuroy kändes i princip folktom överallt och hela tiden, förutom i de små samhällena medan norra delen av Kalsoy fylldes på med en del folk framåt sen förmiddag. Om man vill vila i en relativt folktom känsla på Kalsoy så rekommenderar jag den tidigaste färjan och direkt färd mot Kallur Lighthouse. Men igen, “folk” i färöisk bemärkelse, betyder fortfarande bara ett fåtal utspridda. Man tycker aldrig att det är mycket folk någonstans på Färöarna.
Man behöver ha med en del fickpengar, har jag redan nämnt. Jag säger det igen. Det är dyrt på Färöarna, såväl mat från butiker som restaurangbesök, bokningar och avgifter. Om Danmark känns dyrt som svensk så är Färöarna ännu dyrare. Undantaget var de otroligt fina ulltröjor som vi hittade på Snældan, de skulle förmodligen ha kostat det dubbla här hemma, så passa på om du åker hit.
Beroende på vad man har för föreställningar i övrigt så kan man möjligen reagera på en del andra saker här. Det finns ingen McDonalds, Burger King eller sådant, det kan man ha koll på. Annat som många besöker här hemma, som badhus eller andra riggade nöjesplatser såg vi inte heller. En bowlinghall fanns det i Leirvík där vi bodde förvisso och den var överraskande modern och fin.
Man tar heller inga skogspromenader på Färöarna pga det växer inte träd naturligt här. Däremot har flera samhällen investerat i en smålustig företeelse - en planterad och inhägnad träddunge precis invid husen, som är ett sorts rekreationsområde för befolkningen. Obs, det rör sig om dungar, inga större områden.
Färöarna får högsta betyg av mig och jag har ändå rest väldigt mycket, bland annat två gånger till Nya Zeeland, som i vissa avseenden kan påminna mycket om Färöarna. Som svensk är det dessutom lätt att ta sig dit, särskilt om man bor i södra Sverige. Tåget över till Kastrup och sedan två timmars flygning.